Foto: Annika Wahlström

Kontraster och koncentration

Det handlar om att uttrycka sig, att hitta ett språk som kan säga det man menar. Om ord inte räcker får man ta till andra kommunikationssätt. Jessica Johannesson talar genom form. Det är att bygga form som är mitt språk säger hon.

Efter ett helt år som Iaspis-stipendiat i London har hon nu kommit till Dals Långed för att vara Artist in Residence i tre månader. Det är stora kontraster, men också en slags cirkelgång. Jessica växte upp i södra Dalsland och då kände hon inte alls till Steneby. Hon flyttade till Göteborg och läste genusvetenskap innan hon började på Dômens konstskola. Där upptäckte hon skulptur och insåg att det var det hon skulle arbeta med. Den konstnärliga processen rymmer mycket osäkerhet och man måste ständigt välja och ta beslut, men det finns hos henne inget tvivel på att skulptur är rätt uttrycksform. Det är en trygghet att veta vad jag ska göra, säger hon. Det är svårt, men också väldigt lätt. Året i London var första gången sedan skoltiden hon kunde arbeta heltid och ostört med konsten. Och hon arbetade jämt. Först i ateljén som ingick i stipendiet, sedan hemma i soffan. Det finns inget negativt laddat i det maniska i det, säger hon. Det måste bli en mängd för att uttrycket ska bli rätt.

Foto: Annika Wahlström

Det måste bli en mängd för att uttrycket ska bli rätt.

Foto: Annika Wahlström

Ständigt på jakt efter den fulländade tråden.

Under de fem år Jessica gick på Textilkonst på HDK i Göteborg utvecklade hon något hon kallar stygntekniken. Hon bygger med tråd, ibland utifrån metallstommar och ibland bär textilen sig själv. Det är sammanfogandet snarare än stygnet som är viktigt, men stygnet kan vara en bra byggsten. Hon är ständigt på jakt efter det perfekta materialet, den fulländade tråden. Det är i materialet det börjar och materialet blir till form, men från form till skulptur är steget ganska långt. Jag dyrkar processen, säger hon.  Ibland kan den gå fort, men oftast tar det lång tid. Ett år, ett halvår är ingen ovanlig tidsrymd för ett objekt. Objekten kan ha en berättelse under tiden de blir till, och verktitlarna antyder ofta en större historia. Jag vet vad det handlar om, men ni behöver inte veta det. Det färdiga verket behöver inte stå för sin tillkomstorsak.

Jessica har fullt av påbörjade former och projekt i sin ateljé på Röda Skolan. Hon kommer fortsätta arbeta frenetiskt med dem, så som hon gör, men hon kommer också använda tiden på Steneby till reflektion. Kontrasten mot London är viktig. Det finns ett annat lugn här, säger hon. Jag ska fånga in det jag håller på med och delvis försöka förstå det. Men jag tror även det är viktigt att inte försöka förstå och sönderanalysera det man håller på med. Man får vara försiktig så inte verket tappar sin udd och känslighet. Ofta har jag ingen aning om vad jag gör eller varför jag behöver göra ett visst verk, jag måste bara göra det. Ibland kan jag långt senare se det klart, vad processen och verket handlade om, och varför jag hade ett så stort behov att göra det.

Hon ser också fram emot de möten och samtal som väntar i det sammanhang som är Steneby.

Foto: Annika Wahlström

Jessica har sin arbetsplats på Röda Skolan. Man kan också följa henne på instagram: @johannessonjessica och i november kommer hon och Stenebys andra Artist in Residence, Olle Norås, ha utställning i Steneby konsthall.

www.jessicajohannesson.se