Inför nya ansökningstider på Stenebyskolan tar jag kontakt med några före detta studenter som lämnade oss ifjol. Vad gör de nu? Hur har de det? Och hur reflekterar de över tiden på Steneby? Här kommer en hälsning från Felicia Ljusteräng som gått Stenebyskolans Konst- och kulturutbildning Konst, design, hantverk -högskoleförberedande materialbaserad utbildning inom trä, metall, textil med inriktning Objekt Smyckekonst.

Hej Felicia! Varför ska man välja Stenebyskolan tycker du?
Min tid på Objekt Smyckekonst är någonting som jag sätter otroligt mycket värde på, utbildningen i sig gav mig mer än vad jag förväntade mig – för när man går på Steneby så får man inte bara en utbildning utan du får också Steneby. Det kanske låter lite luddigt men det är svårt att sätta ord på det.

Hur tänker du tillbaks på den tiden nu?
Mina två år på Stenebyskolan är som en varm känsla i magen, solen som spelar i kanalen under sensommaren, tio- och trefika, sena kvällar i skissrum och verkstad, nervositet, kanaldopp i december, nyfikenhet, skapande, en MASSA skog, ifrågasättande och framför allt en plats är du får ta plats.

Vad hade du för förväntningar innan du började?
När jag började så visste jag egentligen inte vad jag gav mig in på, jag hade aldrig rört materialet metall eller silver innan. Jag valde det för att det kändes exotiskt, spännande, nytt. Mina förväntningar av utbildningen var att jag skulle kunna använda mig av metall som material i framtiden och de förväntningarna har uppfyllts. Det jag inte förväntade mig att få var ett helt nytt sätt att se på saker. Hur objekt mot kropp och rum samspelar och betydelsen av det samspelet. Hur man behandlar material på olika sätt för att få fram olika uttryck. Vikten av en diagonal linje och en massa andra visdomar som man får ta del av genom att vara med på tiofikat!

Vad gör du nu?
Nu så studerar jag på Gerrit Rietveld Academie i Amsterdam, Nederländerna och jag går inte en utbildning som har metall som huvudmaterial. Det man lär sig på Objekt Smyckekonst är så mycket mer än att löda och svetsa. Så det spelar ingen roll vad man vill göra efteråt, du får ett tankesätt som är ovärderligt och som går att applicera på allt.

Nedan exempel på projekt Felicia gjort första terminen på Rietveld.