Annika Wahlström ska medverka i Dalslandsmontern på Bok- och biblioteksmässan i Göteborg nästa vecka. Hon är textilkonstnär som fascineras av ord och tecken – och bibliotek! Vi träffas i höstsolen på Steneby för att byta några ord om Dalsland.

-I Dalsland får man vara ifred! Alla får plats här och man får utrymme att växa och utvecklas. Jag känner ingen ängslighet här, och det är inte så tillrättalagt. Det är stillsamt och lugnt men samtidigt känner jag mig aldrig ensam i Dalsland. Men det såklart, funderar Annika, det handlar nog snarare om Steneby och den gemenskap man finner här. Kanske har det inget med Dalsland att göra.

Hur kom det sig att du flyttade till Dalsland, eller Steneby, då?

-Jag är som många andra här inflyttare. Hade sökt till Textil på Stenebyskolan, men valde att gå på Sätergläntan istället. Några år senare hade de restplatser på Textil – Kläder – Formgivning (Göteborgs universitets textila kandidatutbildning på Steneby som numera heter Textil – Kropp – Rum) och då fick jag en inbjudan att komma på audition! Jag togs emot av en kvinna med fast handslag som presenterade sig som Barbro Erlandsson-Bratt…och på den vägen är det skrattar Annika. Efter kandidaten tog jag en master utspridd på tre år eftersom jag jobbade deltid på biblioteket.

Och det gör du nu också, jobbar på biblioteket i Dals Långed. Du gillar bibliotek va?

-Nej, säger Annika, jag ÄLSKAR bibliotek! Det är en så viktig plats i ett demokratiskt samhälle. Alla är välkomna på ett bibliotek, alla är lika mycket värda, det är gratis och, kanske viktigast av allt, det ger alla tillgång till information. Sedan är det en värdefull mötesplats och en plats dit människor söker sig av nyfikenhet och kunskapstörst!

Annika kommer att visa broderade klot i montern. De är omsorgsfullt tillverkade objekt som associerar till kartor. Klotens yta är täckt av broderade symboler, tecken och text. Man kan ana att de sitter inne på tysta hemligheter eller en dold agenda. Jag frågar hur folk reagerar på kloten.

-Det finns människor som läser kloten som böcker. En textilsamlande man som köpte ett klot hör av sig då och då för att berätta något nytt han ”läst” i sitt klot. Annars är en vanlig reaktion att  betraktaren blir stressad över hur lång tid det måste ha tagit mig! Och rent innehållsmässigt blir det bäst om jag får sitta länge och jobba ostört. Kanske en hel vecka. Då kan jag försvinna in i historierna och uppleva det jag broderar. Förresten tar inte kloten så lång tid. Den vita flaggan jag broderade var värre, den satt jag med en hel sommar.

Genom att lägga text på de textila objekt blir det tydligt att Annika vill uttrycka saker. Det ligger inte endast hos betraktaren att formulera vad det handlar om.

-Absolut, jag vill lämna spår och påverka säger Annika. De ord jag väljer sätter en ton på objekten som man inte kan ignorera, och ord är makt. Textil har många mjuka associationer och då behöver man stoppa upp det väna på något sätt. Jag är kanske en textnörd, men framförallt en materialnörd! Jag bygger upp kloten från mitten med bomullstyg och ullvadd som sist kläs in i väv som jag färgat. Ibland är det en sten i kärnan, ibland en kapsel med en sten i. Det hör till att kloten har olika tyngd, man ska helst plocka upp dem och uppleva dem med kroppen. Sedan syr jag med en tråd som egentligen är en vävtråd. Det är en bomullstråd med tjockleken 24/2 eller 16/2. Den är mjuk och matt och följsam. Den ger en stark känsla av papper och information.

Kan man då ana något av Dalsland i Annikas fantastiska arbeten?

-Ja det kan man, på det sätt att arbetet får lov att ta tid. Tillräckligt med tid för att det liksom får tala ut och berätta det som bor inuti. Förresten vet jag inte om jag vill att fler människor ska upptäcka Dalsland genom Bokmässan – jag vill nog helst fortsätta att ha det för mig själv!

Dalslandsmontern hittar du i monter C04:42 och Annika Wahlström medverkar på torsdag 28 september.

Programmet hittar du här
Dalslandsmontern på facebook