Utbildningens lärare My Dammand berättar hur allt förändrats sedan hon själv gick på Stenebyskolan på 1980-talet.

-När jag pluggade här var det en varierande skara studenter som gick på utbildningen som då kallades Terminskurs i vävning. Vissa var mitt i livet, ville pröva något nytt, några tog en paus efter gymnasiet och andra var intresserade av en konstnärlig eller hantverksutbildning, berättar My. Det betydde att ambitionsnivån var väldigt blandad och studenternas syfte och mål var helt outtalade egentligen. Istället följde man kursens upplägg som var som den alltid varit. Man lärde ut hantverket med syftet att väva för hemmet. Traditioner som att fylla en brudkista levde kvar i utbildningen länge, trots att det redan då var ganska förlegat. Det fungerade mer så att man slog upp en bild i ett magasin och sa den här är fin – den gör vi! och sedan vävde man en likadan. Man övade sig i hantverket och det var bra. Mindre bra var att man inte jobbade mer med form, experiment och spanade in omvärlden, men det handlar också om tiden som var då. Här har det ändrat sig något kopiöst, förklarar My. Det blir tydligt när vi besöks av studenter från förr, hur mycket utbildningen har ändrat sig. De känner inte riktigt igen sig idag.

-Sedan kom du tillbaks på 2000-talet efter studier bland annat på HDK (Högskolan för Design och Konsthantverk) i Göteborg.

-När jag kom tillbaks för att undervisa på Stenebyskolan hade det börjat hända grejer här. Utbildningen skulle nu vara högskoleförberedande och då kommer man inte så långt med enbart hantverket i sig. Nej, nu måste man som student kunna analysera och fylla begreppet textil med ett förhållningssätt. Man måste kunna fylla sitt hantverk. Man har en annan ingång – en undersökande approach för att förstå hantverket, istället för att bara göra det. Nu lär man sig vävning på ett annat sätt, med en nyfikenhet som bidrar till att förstå hur det är uppbyggt. Jag ser det som mitt största syfte här, att lära studenterna tänka genom att förstå hur en textil är konstruerad, väcka nyfikenhet och lust att arbeta med textilens uttryck. För man hinner inte hitta sin väg om man skulle ägna hela året på Textil åt att väva till perfektion – det kan man göra sen, eller på en annan utbildning, säger My.

-Då kan man säga att studenterna på Textil fått det gemensamma målet att komma in på en högskola, men kanske på helt olika utbildningar. Vad har det inneburit för förändringar i undervisning och upplägg?

-Just det, utbildningens nya syfte kräver omvärldsspan – vad krävs av studenterna för att bli antagna på olika högskolor? Stenebyskolans vävutbildning gick inte längre att bedriva i sin befintliga form. Utbildningen blev även längre – från en terminskurs till ett läsår. Studenterna behövde andra och flera kunskaper för att bli antagna till en högskoleutbildning. Varje år vill högskolorna ha olika saker i sina antagningsprover – förr räckte det att kunna väva, teckna lite och ha en upplevelse av färg och kanske göra ett broderi. Hantverket räckte. Idag ser det annorlunda ut! Man måste kunna processa en idé och utveckla sitt uttryck, ha koll på sin omvärld och samtid samtidigt som man har en grund i det textila hantverket och form. En portfolio är numera oftast digital och det sätter också krav på hur man presenterar och illustrerar sina arbeten.

Lite boroende på vilket högskoleutbildning man söker, präglas arbetsproverna av arbeten och uttryck som behandlar samtidskontext, politisk medvetenhet, design för en bättre miljö genom textila objekt eller textila undersökningar.

Så man ska alltså kunna erbjuda ett spann från politisk samtidskonst till gediget hantverk i den här utbildningen eftersom alla som går här vill så olika saker! Vissa vill jobba med textildesign och andra vill jobba med samtidskonst. Vissa vill jobba med det som finns emellan konst och design och några vill jobba med mode, textil mot kropp. Så den spännvidden har utbildningen idag, så det är ju en fantastisk resa från brudkistelådan till någonting helt annat. Det är helt enkelt superspännande varje år att se åt vilket håll studenterna drar.

-Vart söker sig studenterna efter det här året?

-Man söker ganska brett inom textilkonst, design och fri konst. Man söker till HDK, både till Design och Textilkonst i Göteborg och till Textil-Kläder-Formgivning här på HDK vid Steneby. Konstfack, Textil och Konst. Textildesign eller andra textilinriktade utbildningar vid Textilhögskolan i Borås. Kungliga konsthögskolan och Valand. Man söker designskolor och konstskolor i Köpenhamn, Bergen, Oslo och skolor i Europa. Man söker olika animationsutbildningar, man söker scen och kostym. Man söker utbildningar inom mode och kläder – och går man den vägen så kan man något om tyg som ingen annan kan. Det är häftigt att man kan bygga sitt eget tyg! För det är ju det man lär sig här. Man lär sig att bygga sina egna tyger och därigenom ha kontroll över hur de fungerar, vad de kan och hur de ser ut.

-Bygga tyg?!

-Man kan bygga tyg genom ytor och struktur och använda trådar, man kan bygga tyg genom att ge det en visuell upplevelse med hjälp av trycket. Man kan sticka sitt tyg, virka sitt tyg och man kan också släppa det här med tyget, för textil handlar egentligen bara om att sammanfoga – så fritt kan det vara! Så det handlar om hantverk/icke hantverk. Man kan ha textilen som en väg att göra påståenden, att berätta något som man har på hjärtat som man tycker är viktigt.

-Vad händer inom det textila området idag?

-Textil för många kanske är en duk eller gardin, men det är så himla mycket mer! Har ni varit på Liljevalchs utställning Utopian Bodies för att se den här klänningen som ändrar uttryck och reagerar på betraktarens ögonrörelser? (Gaze dress av Ying Gao, se video nedan). För att inte nämna det enormt intressanta området inom vården där man bygger in textilier i kroppen.

Vi är på väg in i en ny tid var vi troligen kommer att jobba med textil och textilframställning på helt nya sätt. Den bomullsproduktionen som pågår idag är knappast försvarbar ur etiska och miljömässiga perspektiv och det gäller även stora delar av vår övriga produktion och konsumtion.

-Kan du ge några fler exempel på vart studenter hamnar efter högskoleutbildning?

-En del hamnar i fri konst, men väldigt många jobbar med textildesign på olika sätt. Textildesign är en otrolig bred värld. Inredningstyger, tyger för mode en del hamnar i den textila världen som man kanske inte ens är medveten om att den finns men den är så viktig! De gör mattor och golv för offentlig miljö, de jobbar med ljudabsorbenter, de inreder bilar, de sitter i animationsstudios och ser till att kläder rör sig rätt på animerad film för de vet hur tyg beter sig. Det finns många som jobbar inom modevärlden, man pratar ju om modedesigners men man glömmer den jättestora gruppen som gör tygerna. De som tar fram den stickade varan, det vävda tyget, tar fram färgpaletten, gör mönster mm. Sedan finns de som jobbar med kreativa processer på andra sätt, förmedlar kunskap mm.

Sök Stenebyskolans Konst- och kulturutbildning med inriktning Textil innan 15 april.

Nyfiken på My Dammand? Hennes webb finns här.