Katarina Anderssons målningar låter sig inte enkelt avbildas, de måste ses i verkligheten. Djupet som finns i vad som i förstone kan uppfattas som en platt yta har med tid och materialitet att göra.

Det har sagts att hennes bilder sjunger – att de inte är bilder, utan kan liknas vid musik.

Dröm (Nära det avlägsna) 24×20 cm, äggoljetempera på duk 2013-2014. Foto: Gerry Johansson

Nära det avlägsna, 156×180 cm, äggoljetempera på duk, 2012-2014. Foto: Gerry Johansson

I en omsorgsfull måleriprocess byggs målningen upp: en linneduk spänns på ram, grunderas med en emulsionsgrundering, bemålas med upp till fyrtio lager av äggoljetempera lagda i skikt tunna som hinnor. Mångfalden av mer eller mindre transparenta skikt, bestående av temperaemulsion och skilda pigment, ger den slutliga bilden en resonans, där en förutsättning för upplevelser av ljus, rymd och skillnader upprättas.

Nu visas utställningen Speglingar i Steneby konsthall med cirka tjugo valda verk från 1990-talet till 2015. Mest temperamålningar på duk, men även verk på papper. Jämsides med dessa verk visas ett urval av tidiga skisser och teckningar från 1980-talet. Dessa teckningar är av mer privat karaktär, lite fläckiga och slitna, men några av konstnärskapets ”urämnen” finns här. Ett reflekterande seende öppnar sig mellan verken och i konsthallens rymd.

Utställningen öppnar 9 mars och pågår fram till 3 april. I anslutning till vernissagen kommer Katarina hålla ett föredrag med rubriken Reflektioner.

Katarina Andersson är född 1960 och har en masterexamen från Royal College of Art i London. Hon har varit verksam med utställningar både i Sverige och utomlands sedan början av 90-talet, och har under många år också undervisat i konst. Fram till 2014 var hon professor i fri konst på Akademin Valand.