Jonatan Malm och Martin Gustavsson möter utställarna i Steneby konsthalls nya utställning ”Att framföra kropp – tio aspekter” under hängning och vernissage.

– För mig är det en självklarhet att arbeta utifrån kroppen. Och textil är väldigt förknippat med kropp, det finns många tydliga referenser. I kroppsfascinationen finns också rädslor och ett sökande efter det som skaver. Detta, och att gestalta det som kommer ut, kan vara ganska jobbigt. Då är tryggheten i materialet och tekniken något jag kan luta mig mot; det håller mig jordad. Säger Sandra Lundberg. Hon är en av de tio före detta studenter, s.k. alumner, på HDK vid Stenebys utbildning Textil-Kläder-Formgivning. Dessa tio har valts ut av utbildningens lärare och representerar ett tidsspann på åtta år och geografiskt täcker de in både London och Långed. Verksamhetsfältet löper mellan mode och fri konst, och innehåller många nyanser och överlappningar. Och även mycket som förenar. Det bekräftar inte minst utställarna själva. Genom utbildningen har de många gemensamma ingångar, inte bara när det gäller själva materialet. Sen är det ju det med kropp. Detta tema är en central utgångspunkt för dessa tio, vilket redan utställningstiteln tydligt skvallrar om: ”Att framföra kropp- tio aspekter”. Utställningens curator Tomas Laurien, doktorand i design på HDK, Göteborgs universitet, föreslår att utställningen tolkas som en påbörjad tankekarta med tio av ett oändligt antal aspekter som rör att vara, göra och uppleva kropp.

Tre av dessa tio alumner sitter nu i bibliotekets pinnsoffa strax utanför Steneby konsthall och resonerar om tiden efter Steneby och kring temat. Redan nämnda Sandra Lundberg bor i Stockholm och jobbar dagligen med textil, på en rad olika sätt: som frilansande konstnär, som sömmerska inom teaterkostym, som assistent till konstnären Helena Mutanen. Samt på Emmaus klädsortering, där hon har goda chanser att ta hand om överblivet textilt material. Hennes eget verk till utställningen heter ”Agda- förspilld kvinnokraft” och baseras på just sådana fynd: virkat och sytt av andra, någon annanstans, en annan tid. Sandra menar att hon har en fetisch för det textila, en besatthet, samt drivs av frågan: när övergår strävan efter kroppslig perfektion i förfall? Som i exemplet Michael Jackson… Hon förklarar:
– Perfektion är en illusion. Hur vi än försöker kan vi inte komma ifrån den kroppsliga förgängelsen, eftersom liv och död hänger ihop.

Clara J:son Borg har rest hit från Holland. Hon kände redan under utbildningen på Steneby ett sug efter fri konst, och läser nu sin master i ämnet på konsthögskolan Piet Zwart i Rotterdam. Så här sammanfattar hon tiden för byggandet av utställningen:
– Det har betytt mycket att få komma tillbaka och möta dessa människor, det har gjort att tankar kommit tillbaka och blivit tydligare- vad jag fått med mig här ifrån: kunskapen om form, färg, processarbete… Och även om vi jobbar med olika metoder snuddar våra intresseområden vid varandra. Det blir så intressant att möta en sådan grupp. Man kan fördjupa dialogen på ett väldigt spännande sätt. Känslan i gruppen är att det finns något som knyter oss samman på ett självklart vis, även om många av oss inte träffats förut.

Claras bidrag till utställning är ett videoverk: ”Speculative Occupation”. Hon beskriver det som att hon skapat en struktur som hon bett de medverkande i videon att reagera mot. Det som intresserar henne är förhållandet mellan deras verbala och kroppsliga kommunikation.

Andra ingångar i utställningens tema är bland annat kroppens roll i medvetandet och vad som händer när kroppen kopplas bort, som i drömmen. Det kan handla om kroppen som mätredskap för att uppfatta världen, som att loda djupet av en sjö. Det kan handla om kroppen som universellt begriplig form och drömmen om kläder som både är neutrala och uttrycker individualism. Och det kan handla om ilska och kiss.

Funny Livdotter har cyklat i två minuter för att ta sig till konsthallen. När hon läste sin master på konsthögskolan i Umeå var hon tydlig med att hon skulle flytta tillbaka till Dals Långed. Detta tolkade både studenter och lärare som att hon inte ville bli konstnär, eftersom deras bild var att en flytt till New York, London, Berlin eller åtminstone Stockholm är vad som krävs för att nå konstnärlig framgång. Själv säger Funny så här:
– Jag äcklas lite av storstäder. Här i Dalsland kan jag koncentrera mig mer, och jag hanterar omvärlden så mycket bättre härifrån. Jag behöver inte slåss för en viss yta.

Apropå att slåss: det behövde hon också göra för sin bakgrund på en så kallad materialutbildning. Fast hon efter sin kandidatexamen på HDK Steneby var sugen på att utveckla fotografiet, kände hon att synen på textil var så inkrökt och nedvärderande att hon behövde slåss för den.

– Jag ställde mig på den mobbades sida. Det finns på många konstinstitutioner en missuppfattning om att textil per automatik betyder kläder eller konsthantverk. Men även om jag tycker om att använda textila tekniker har jag jävligt svårt för att göra bruksföremål. Textil är för mig lika mycket ett medium som alla andra. Om jag nu måste kalla mig något får det bli ”konstnär”.

I hennes verk på utställningen, som också är hennes examensarbete, handlar det om ilskan som drivkraft. Det kan vara ilska över personliga händelser eller den strukturella utvecklingen i ett visst samhälle. Om att känna sig nerpissad av andra, eller behovet av att själv markera. Om man tar på sig hennes orangea regnrockar i verket ”Jag är tung- bär mig” hör man ljudet av en symaskin som omärkligt och nästan plågsamt övergår i skvalande; som ett störtregn, eller som kissande… Hon anpassar mediet efter vad hon vill säga, men konstaterar:
– Uppenbarligen söker jag mig hela tiden tillbaka till textilen. Jag har ingen aning om varför, jag antar att jag helt enkelt gillar textil.

Under vernissagen vimlar det av folk. Snittar rör sig kors och tvärs, liksom reflektioner och samtal. En stor del av besökarna är nutida studenter på bland annat Textil-Kläder-Formgivning. Sannolikt fungerar just denna utställning för dem som en rejäl dos framtidstro.

Text: Jonatan Malm
Foto: Martin Gustavsson