Under Stiftelsen Stenebyskolans styrelses utvecklingsdag 18 februari 2016 besöktes utbildningen som internt kallas ”Lillsnicken” (dvs Stenebyskolans Konst- och kulturutbildning Konst, design, hantverk -högskoleförberedande materialbaserad utbildning inom trä, metall, textil inriktning Trähantverk-Möbelsnickeri). Här får man en god inblick i utbildningens upplägg och filosofi.

Torsten Salander tar emot oss i verkstan uppe i Nybygget där det doftar gott av trä och studenter slipar intensivt på sina arbeten. Torsten tillsammans med Åsa Nyström delar på denna utbildning med varsin 70-procentig lärartjänst. Detta året har de nio studenter i årskurs ett och sju i årskurs två. Eftersom det är så mycket farliga maskiner så är det alltid en av oss här varje dag, förklarar Torsten. På många av de andra inriktningarna har man mer skissperioder och så, men eftersom vi är så pass objektorienterade och använder verkstaden hela tiden så behöver lärare finnas på plats – måndag till fredag.

-Man får valkar rätt så fort, berättar Torsten. När man börjar här i ettan får man först bearbeta det färska materialet för hand. Sedan går man över på lite större uppgifter, fortfarande med handverktyg fast i torkat virke. Det blir mindre slöjd – mer snickeri.

-Vad är skillnaden mellan slöjd och snickeri? frågar Jeff Kaller, rektor på Stenebyskolan.

-Det är en definitionsfråga! Men de flesta slöjdare använder färskt virke. Eftersom man använder handverktyg så är det lättare att avverka materialet när det är riktigt färskt. När man istället har en maskin som gör det så spelar det ingen roll liksom. Men sen är ju slöjd framförallt för husbehov. Men i förlängningen är det här också slöjd, egentligen… säger Torsten och visar asken som en student gjort.

Nästa uppgift på utbildningen är Något att sitta på – en uppgift man ofta hittar på hantverksutbildningar. Här får man en bestämd mängd material: en bräda som är 30 mm tjock, 125 mm bred och 1725 mm lång. Från denna ska man alltså göra något att sitta på genom att använda allt material, förutom det som blir spån och damm… Torsten hämtar en pall, det är Elins pall, och förklarar:

-Den här uppgiften blir ju väldigt styrd i sin utgångspunkt, men extremt fri i sitt uttryck. Man kan säga att vi jobbar med att varannan uppgift är relativt fri och varannan är relativt styrd. Det de håller på med nu, och varför de är så flitiga här i verkstaden, är att de ska redovisa sina bord imorgon – ännu en styrd uppgift där man i förväg bestämt olika mått och relationer. Det kommer att bli hektiskt för dem! Och det är ju också en del av utbildningen, att få studenterna att förstå och planera sitt arbete. Det jobbar man ju med hela livet.

-En sak som skiljer inriktningen Trähantverk Möbelsnickeri från många andra på Stenebyskolan är ju att det alltid blir objekt här, berättar Torsten. Det handlar om processer men också om att genomföra. Och det man lär sig genom att man tvingas att genomföra. Materialet kräver hantverkskunnande för att det ska bli uthärdligt. Man måste förstå materialet för att man ska kunna konstruera i det. Trä är ju ett subtraktivt material – man tar bort material här och där för en sammanfogning. Det går inte att backa om man tagit bort för mycket, det går inte att sätta tillbaka, slipa lite och lägga på en ny svets eller så. Töja eller smeta ut. Det är inte plastiskt, som lera. Och just de begränsningarna är väldigt unika för materialet. Det är egentligen det vi lär dem, tillsammans med designmetodik. Och ja, det tar två år!

Efter utbildningen är det alltid någon som vill gå på Möbeldesign inriktning Trä (här på HDK vid Steneby) eller läsa till arkitekt eller möbelsnickare, någon vill syssla mer med fri konst eller inredningsarkitektur. Studenterna vill till olika ställen. Alltså har vi aldrig en homogen grupp med ett gemensamt mål, utan man har olika bakgrund och väldigt olika målsättning. Men gemensamt är att de kommer hit för att få materialförståelse och både intellektuell och känslomässig relation till materialet.

-Funktionaliteten, hur är det med den? frågar Bijan Zainali, ledamot i styrelsen.

-Absolut! Det är den som skiljer möbler från friare konst, alltså det är ett lager av komplexitet som jag personligen tycker är spännande, säger Torsten. Funktionaliteten gör det komplext. Att man kan inte bara skylla ifrån sig utan det måste fungera. Det är det som gör det skarpt, liksom.

-Det ska inte bara se ut som pall utan det ska vara en pall också.

-Just det! Om inte syftet är att det ska se ut som en pall men att den inte ska kunna användas. Men om tanken är att det ska vara en pall så är det en pall! Detta handlar ju om det egna uttrycket. Det finns inte två pallar som är likadana, även om det är en riktig långkörare som uppgift betraktat (Något att sitta på). Och det är det vi försöker förstärka och lyfta fram och arbeta med – det egna uttrycket.

-Vart köper man in virket? frågar Tina Ehn, styrelsens ordförande.

-Vi köper i stort sett allt virke från Dalsland. Vi jobbar mest i björk. Tillgången är stor och kvaliteten är hög. Al likaså. Det finns gott om fin al i Dalsland. Alm, ek och ask är lite svårare. Vi har ju ett antal sågar i närheten men det behövs en ny generation leverantörer av material, helt klart. Vi har en tork tillsammans med Möbeldesign inriktning Trä där vi torkar allt virke vi använder. Vår policy är inte uttalad men vi har en policy som vi efterlever väldigt hårt, att vi jobbar lokalt och svenskt.

Sen är det ju så att man i Sverige bedriver ett skogsbruk främst med gran – för massaved och byggvirke. Men så är det inte i alla länder. 90% av all ek i svensk möbelindustri är importerad. Mycket kommer från USA och där finns fungerande system med odlingar som sköts bra. Det är lättare att få tag på lövträd ju längre söderut man kommer i Sverige. Ek från Skåne är också hållbart. Det är inte där skon klämmer utan snarare om man såhär tidigt i utbildningen jobbar med träd från Västafrika eller så. Sen det är ju bara några enstaka träd som vi behöver.

-Träd beter ju sig olika också, lär man sig något om det här? frågar Carl Kullgren, vice ordförande i styrelsen.

-Ja absolut, växtplats och extremt lokala betingelser har stor genomkraft. Alltså man kan se om det var tre svåra år, det ser du i stocken sen i en missfärgning eller färgsjok till exempel. Det är bara att räkna, man kan se att 1917 var det vintrar som var väldigt kalla. Det är ju komprimerad tid som vi jobbar med.

-Och värdet av att jobba med olika träsorter?

-Visst! De beter sig olika, de har olika hårdhet, de luktar olika, de har olika visuella egenskaper. Beroende på hårdhet behöver det tex ha en större rundning för att hålla osv men det är kunskap man bygger på sig. Efter två år hos oss brukar man ha fått testa en 5-6 olika träslag, avslutar Torsten.

Dagen fortsätter med en visning av de möbler och objekt som tvåorna just visat på Stockholm Furniture & Light Fair. Studenterna presenterar sina möbler och det märks att det finns gott om såväl tekniskt kunnande som upptäckarlusta!

Se alla möblerna från mässan här.