I väntan på ett eventuellt världsomspännande kaos!

Karin Granstrand bor och arbetar vanligtvis i Malmö där hon vid sidan om sitt konstnärskap också arbetar med sömnadsuppdrag, scenografiuppdrag och som värd på Moderna Museet. Nu ska hon tillbringa två månader på Steneby som Artist in Residence. Karin ser fram emot att få ägna sig åt sitt konstnärliga arbete på heltid under denna period.
-Det är en lyx jag inte är van vid. Jag vill testa allt jag har gått och tänkt på den senaste tiden.

I Karins tillfälliga ateljé i röda skolan finns en mängd olika föremål. Mycket är vardagliga föremål, enkla, billiga material.
-Jag brukar falla för skröpliga material, som nästan går sönder bara jag tittar på dem. Jag har en tendens till att samla på saker, jag går efter magkänslan… vissa material och saker vill att jag ska ta tag i dem. Ibland väljer material mig och inte tvärtom.

Angående samlande beskriver Karin hur hon under en period skrev ner alla konversationer som av någon anledning kändes angelägna. Allt sparades i ett digitalt dokument som hon skrev ut och klippte isär. För att sedan väva ihop igen.
-Detta var ett försök till att förstå vad som är viktigt för mig. Klippandet och vävandet med textremsor gav mig tid att återse och fundera kring de meningar som fanns framför mig. Det visade sig att många texter handlade om naturen, miljö och klimat – och här befinner jag mig just nu. Den senaste tiden har mitt arbete utgått från relationen mellan natur och människa. Och strategier för överlevnad de två emellan – i väntan på ett eventuellt världsomspännande kaos.

Karin har länge varit fascinerad av survivaliströrelsen och hittar inspiration i Överlevnadshandboken (som lär ut grundläggande tekniker för överlevnad i vildmarken).
-Tyda väder, knyta nät, rena vatten, göra knopar: inte bara är det estetiskt tilltalande att hålla på med utan det känns också som… nyttig kunskap.

-En anledning till att jag är intresserad av människans relation till naturen är ju att jag är orolig över hur vi behandlar vår miljö. Jag har säkert vad som kallas klimatångest. Jag återkommer ofta till konsumtion och konsumtionshets, och ett överflöd av produkter som jag är extremt tveksam till om vi verkligen behöver. Ett överflöd som inte sällan resulterar i sopberg, ofta i andra länder än där det konsumerar som mest.

8-22 april resulterar Karins arbete i en utställning på Not Quite i Fengerfors som kommer att heta Guld och gröna skogar. Karin planerar också att publicera ett fanzine under sin AiR-period.

Allt går snabbt men jag gillar långsamhet.

-Jag är nog ganska trött på att bo i en stad, det här känns som en chans att komma bort för en stund. När jag flyttade till Dals Långed 2008 trodde jag att jag skulle hoppa av skolan, att jag inte skulle trivas i Dals Långed. Men det blev helt tvärtom, jag hade inte alls bråttom härifrån när det väl var dags. Jag är uppvuxen i Gnosjö och det är ju inte jättemycket större. Jag är nog ingen stadsmänniska alls egentligen. Allting är lite mindre tillrättalagt utanför storstäderna, jag gillar det. Att komma tillbaka till Steneby känns också roligt. Jag hade tre mycket bra år här, det är klart jag ville tillbaka!

Karin tog sin examen 2011 från Textil – Kläder – Formgivning, HDK vid Steneby 2011.

Se mer av Karin på hennes hemsida eller Instagram:
www.karingranstrand.com
@karingranstrand